COMPOSER IN RESIDENCE
MATTIAS LYSELL
EN FANTASTISK MÖJLIGHET ATT TESTA MINA IDÉER
– Musiker är flödesmänniskor. Jag tänker för mycket för att vara musiker, även om jag både spelat rock, reggae och är utbildad cellist. Redan efter två takter börjar jag analysera och det håller inte när man ska spela tillsammans med andra.
Mattias Lysell, född 1971, är Gävle Symfoniorkesters nya ”Composer in Residence”. Han säger att han verkligen tycker om konstmusiken. Att den får ta tid. Att allt inte är anpassat till att sändas i radio under tre minuter som mycket av populärmusiken.
– Det är en fantastisk möjlighet som jag har fått, säger Mattias. De flesta får kanske bara en eller inte ens någon förfrågan under hela sitt liv om att skriva musik till en symfoniorkester. Nu har jag sex chanser under de närmaste tre åren att testa mina idéer.
Mattias beskrivs som en av de mest lovande unga tonsättarna i landet. Han har fått stipendier och uppmärksammats för sin musik. Men han förnekar att det skulle vara pengarna som lockar i det här upplägget. Det är inga stora summor det handlar om och han har kvar sin tjänst som lärare i komposition på Musikkonservatoriet i Falun.
– Dessutom har min fru lovat att stötta mig ekonomiskt under de här åren, skrattar Mattias. Mattias fru spelar i Gävle Symfoniorkester och paret ska få sitt första barn vilken dag som helst.
– Just nu är mitt huvud fullt av det väntade barnet, husrenovering och en fagottkonsert som ska skrivas innan jag börjar med kompositionerna för Gävle. Det första verket för Gävle Symfoniorkester uruppförs om ett år.
– Det är ett otroligt slit att komponera. Att skriva en minut musik kan ta tre veckor. Men det är så otroligt stimulerande också. Jag fascineras av att sätta ihop musikens olika beståndsdelar till ett stycke på kanske 28 minuter och samtidigt få de som lyssnar att förstå vad stycket handlar om.
Mattias fortsätter att utveckla sina tankar.
– Jag vill ofta att min musik ska vara styrd av något utanför musiken. En ram av någonting, en rytm eller något annat som påverkar i en viss riktning. Jag skrev ett 20 minuter långt stycke som hade en oavbruten acceleration av tempot inbyggd i sig under hela tiden. Förebilden var en fallande pendel i slow motion. Där var jag alltså tvingad att hela tiden gradvis öka tempot, även om jag kanske egentligen hade flera andra tänkbara alternativ. Den totala friheten kan ibland vara ens största fiende.
– Jag gillar den nya konstmusikens frihet. På Mozarts tid, till exempel, var mycket musik ”bruksmusik” och följde givna regler. Jag arbetar hellre med helt nya idéer inför varje stycke. Min övertygelse är att det personliga uttrycket ändå alltid lyser igenom.
Tankarna om vad han vill göra de kommande tre åren håller på att ta form. Samarbete med videokonstnärer, dansare eller skådespelare ligger nära till hands i Mattias värld. Det är ett annat sätt att sätta yttre ramar för musiken och se vad dessa leder till.
– Att skriva sex stora stycken på tre år är en utmaning. Men, som jag brukar säga till mina elever i Falun, inspiration är för amatörer. Det gäller att sätta sig ner och komponera. Då kommer det.